Handikappande huvudvärk - ett förbisett problem

Den vanligaste orsaken till handikappande huvudvärk är migrän, ett ärftligt tillstånd som drabbar upp till 10% av befolkningen. I 20% av fallen utvecklas tillståndet till ett extremt handikappande sjukdomstillstånd som omöjliggör varje form av normalt socialt liv och arbetsliv. Man har definierat detta som ”kronisk migrän” d v s mer än 15 huvudvärksdagar per månad varav minst 8 migränanfall. Beteckningen kronisk är lite tvetydig då det inte är en specifik typ av migrän utan vanlig migrän som är mer svårartad, d v s migrän XXL. Adekvat behandlad kan man reducera anfallens frekvens och svårighetsgrad betydligt.

Världshälsoorganisationen (WHO) klassar migrän som ett av de mest funktionsnedsättande tillstånden i världen (World Health Organisation, Global Burden of disease: Part 3). I Sverige är det beräknat att omkring en miljon av den vuxna befolkningen har migrän, varav 65% utgörs av kvinnor. Andelen med svår migrän (kronisk) är dock högre hos kvinnor.

80% av patienterna med migrän kan få lindring med triptaner och förebyggande behandling med läkemedel som egentligen är godkända för andra indikationer (blodtryckssänkare, antidepressiva och epilepsimedel). Biverkningar är dock vanliga och för mycket triptaner befrämjar paradoxalt nog mer migränanfall. När migränen nått upp till definitionen ”kronisk” har en majoritet av patienterna redan ”genomlidit” 10-15 års traditionell behandling och har ofta utvecklat en överförbrukning av triptaner och kodeinläkemedel. I detta läge finns idag bara ett registrerat läkemedel som godkänts för denna indikation (Botox®). Detta kändes i början lite konstigt då man mest tänkte på det som ett ”antirynkmedel” men studier har nu övertygande visat att det finns en synnerligen sofistikerad farmakodynamisk mekanism bakom effekten nämligen hämning av CGRP frisättningen i hjärnstammen. Att CGRP är involverat i smärtmekanismer i hjärnan är mycket resultat av stort pionärarbete av prof. Edvinsson i Lund. Antikroppar mot CGRP och receptorn är under utveckling för just behandling av migrän (dock ej kronisk ännu) men hur dessa kommer att fungera i den kliniska vardagen återstår att se. I dag finns bara Botox® som visserligen är dyrt (ca 10.000 per patient och år) och kräver viss praktisk händighet av behandlande läkare men är inte på något sätt svårt. Biverkningarna är nästan försumbara - förutom en slät panna - till skillnad från många traditionella läkemedel.

Tyvärr är det så idag att mycket få patienter med svårt handikappande migrän får någon behandling överhuvudtaget (enligt utredning från Huvudvärksförbundet). Anledningen är inte någon ovilja från huvudmännen utan mer brist på intresse/erfarenhet från specialisterna. Man har de senaste åren inte prioriterat huvudvärk som diagnosgrupp, kanske inte så konstigt för man hade egentligen inget mer att erbjuda än vårdcentralen. Resultatet har blivit en brist på mentorer och inga nya huvudvärksintresserade kollegor produceras. Sedan är det ju en kostnadsaspekt också. Patienter som får en adekvat behandling för sin svåra huvudvärk blir enormt nöjda och tacksamma och återkommer regelbundet år efter år. Så visst kommer klinikbudgeten att konsumeras lite och sitter man på ett dåligt vårdvalsavtal lär man sky dessa patienter som pesten (rena förlustpatienter). För patienten är dock vinsten enorm både ekonomiskt och livskvalitémässigt. Vinsten för samhället överstiger vida kostnaden för behandlingen vilket är visat i flera internationella studier. Det finns dock fortfarande aktuella Svenska HTA-analyser som är helt felaktiga med hänsyn till dagens kunskap om t ex Botox®-behandling, både när det gäller vetenskap, klinik och hälsoekonomi.

Så frågorna är många; varför är det så stora skillnader mellan olika regioner, varför är det så få som får adekvat behandling, är det hela en diskriminering av kvinnor som oftast är de drabbade? Varför slår inte de politiker som ansvarar för den stora plånboken näven i bordet, här finns ju en diagnos som det lönar sig att behandla?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar